2005-03-13
Livets eget soundtrack
Missar vi det med alla våra nya tekniska prylar? Andrew Sullivan, stjärnbloggare i USA, reflekterar i en artikel i DN kring den nya livsstilen med iPods, MP3-spelare och mobiltelefoner.
...."Tekniken har gett oss ett universum helt för oss själva, där vissa saker blivit bannlysta: det oväntade men lyckosamma mötet med en främling, eller tillfället då vi råkar höra ett stycke musik vi aldrig skulle ha valt själva, eller åsikten som hade kunnat få oss att ändra uppfattning om något. Atomisering genom små vita lådor och mobiltelefoner. Samhälle utan samhörighet. Andra människor som väljs ut - aldrig träffas av en slump. Mänskliga varelser har aldrig levt så här förut. Ja, vi har förstås alltid haft hem, fristäder eller platser dit vi gått för att koppla av, ta det lugnt eller stänga av världen en stund......
....Men vad missar vi? Den där fantastiska skärvan av en uppsnappad konversation som stannar kvar hos en hela dagen; barnet vars klapprande på trottoaren tar en tillbaka till tidiga minnen; fågelsång; väder; accenter; andras skratt. Och de där tankarna som kommer till en när man inte fyller sin skalle med utvald förströelse, utan när man tillåter sinnet att vandra mållöst genom det vardagliga bakgrundsljudet av mänskligt och mekaniskt liv....."
...."Tekniken har gett oss ett universum helt för oss själva, där vissa saker blivit bannlysta: det oväntade men lyckosamma mötet med en främling, eller tillfället då vi råkar höra ett stycke musik vi aldrig skulle ha valt själva, eller åsikten som hade kunnat få oss att ändra uppfattning om något. Atomisering genom små vita lådor och mobiltelefoner. Samhälle utan samhörighet. Andra människor som väljs ut - aldrig träffas av en slump. Mänskliga varelser har aldrig levt så här förut. Ja, vi har förstås alltid haft hem, fristäder eller platser dit vi gått för att koppla av, ta det lugnt eller stänga av världen en stund......
....Men vad missar vi? Den där fantastiska skärvan av en uppsnappad konversation som stannar kvar hos en hela dagen; barnet vars klapprande på trottoaren tar en tillbaka till tidiga minnen; fågelsång; väder; accenter; andras skratt. Och de där tankarna som kommer till en när man inte fyller sin skalle med utvald förströelse, utan när man tillåter sinnet att vandra mållöst genom det vardagliga bakgrundsljudet av mänskligt och mekaniskt liv....."
