2004-07-26
Lyckan på kamelryggen
Marianne Ahrne är för mig intimt förknippad med kameler. Varthelst hon reser i världen söker hon möjligheten att rida och få kontakt med detta stolta djur, som dessutom kan sjunga. DN publicerade i april 2004 ett utdrag ur Marianne Ahrnes nya bok "Jag har hört kamelerna sjunga. En bok om Afrika" med titeln "Öknen är ett annat universum"
...Jag hade länge längtat efter att få följa en karavan - leva med tuaregerna i Ténéréöknens inre, gå och rida som de genom dagarnas brännande hetta, sova under stjärnorna i sanden, färdas på nytt mot brunnar. Men just som jag var nära att få min önskan uppfylld var jag också nära att ge upp.
Ingela Lind har recenserat boken och här ett kort utdrag ur recensionen, som inte var odelat positiv:
....Marianne Ahrne berättar så att det luktar. Hon är detaljerad och drastisk, blandar smått och stort på ett nyfiket sätt och driver resan framåt genom att erbjuda sig själv som en småklumpig ställföreträdare för läsaren. Den som agerar där vi bara funderar.....
Nu senast har Kerstin Gustafson skrivit om boken i nättidningen Café Crème med rubriken Personligt mästerverk om Afrika!
....Det är inte en roman och inte heller en dokumentär. Boken är snarare som en kombinerad resereportage och dagbok. Marianne Ahrne klarar konststycket att vara både objektiv och personlig. Hennes berättelser är ofta som intrycken genom en kameralins men samtidigt uttrycker hon det som gör henne glad, ledsen och arg.
.....Ur Marianne Ahrnes roman: Kameler är pratsamma djur. De kan frusta som hästar och råma som kor. De kan morra som hundar och väsa som katter. De kan muttra och mumla, bröla och gurgla, stöna och spotta. Men det som händer vid brunnen i Achegour trodde jag inte var möjligt. Jag får höra kamelerna sjunga.
